torsdag 25 januari 2007
En bit på vägen
Ja nu har jag i alla fall tagit det första steget till att må bättre. Jag gick på Vårdcentralen imorse (07.15 närmare bestämt!). Jag har varit yr väldigt länge nu men på senare tid har det bara blivit värre. Ibland har jag inte kunnat kliva upp ur soffan p.g.a. att det bara snurrar. runt, runt, runt, runt. Jag har verkligen testat allt jag kan komma på. Äta hela tiden, dricka mycket vatten, äta mer socker, äta mindre socker, äta vitaminer o.s.v. o.s.v.. Detta är väldigt hämmande och jobbigt så nu blev jag less och gick till sjuksyster. Såg fram emot att få konkreta svar och ev. medicin för att kunna "leva igen", men hon sa väl mest att jag hade lågt blodtryck. För detta finns visst ingen medicin.. Hon gav mig även rådet att upsöka en sjukgymnast för ryggen och att gå till optikern. Dessa tre faktorer kan tydligen vara mycket jobbiga tillsammans. Ryggen har jag ju problem med sedan länge och kanske kan det vara något i kläm där bak som gör att jag mår så dåligt.. Synen är väl inte heller 100% men jag tvivlar på att det beror på det då det även snurrar när jag blundar och bara ligger still.. Ja.. Jag får väl ge det en chans och hoppas,hoppas att det blir bra. För nu orkar jag inte med detta längre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Oj, jobbigt! Håller tummarna att du blir bättre!! :)
Antar att det var du som kommenterat ett av mina blogginlägg, är inte riktigt säker, men strunt samma. :P
Ja, jag är med i ett rock&blues band. Vi är ganska nya och håller på och öva lite låtar ihop.
Sen så ska jag absolut åka till Urkult! De flesta av mina vänner har varit där och varje gång dom pratar om hur bra det varit där, så blir jag ännu mer sugen :)Så nu jäklar ;) hihi
Hur har det gått med yrseln nu? Har du kontaktat sjukgymnast och optiker?
Usch vad jobbigt att vara yr! Förstår om du inte orkar. Min morsa var jätte yr så hon kräktes och de konstaterade att hon hade vatten i öronen. Efter lite om och men blev det bättre men helt bra blir hon visst inte förrän om typ 2 månader.
Det bara är så att ingen tar tag i saker åt en - har jag själv insett- och sjukvården söker inte reda på en, så det är upp till var och en att man ber om hjälp när man behöver.
du.. kram på dej och hoppas du mår bättre.
Skicka en kommentar