Barn är ingenting man skaffar. Det är någonting man får. Barn är -för mig- den dyraste gåvan man kan få och hur tar man hand om det dyraste? Jo. Med yttersta försiktighet och en massa kärlek.
Uppfostran skapar individen, det är jag helt övertygad om. I uppväxten lär man sig grunden för livet. Hur du ska vara mot andra, hur du själv är och vikten av olika saker. En jobbig uppväxt knäcker dig. Du tror att du inte duger, att allt du gör är fel. Sådana saker gör att man blir hämmad och osäker och inte vågar ta för sig. När de som ska älska dig över allt och finnas för dig inte gör det...
Jag hade turen att det fanns andra vuxna runt om mig att prata med och lära mig saker av. Hade jag inte haft det vet jag inte om jag hade suttit här och skrivit denna blogg nu. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna må så bra som jag gör idag. Det har tagit tid, men jag kan nog säga att jag, i alla fall nästan, är klar med mitt förflutna. Sakta har jag byggt upp mitt självförtroende, min tillit till andra och försökt inse att det inte är mig det är fel på. Det är en bit kvar och tills dess så måste jag få prata, prata och prata.
Dock så vet jag att jag inte är en lättsam person. Jag är fruktansvärt svår att förstå sig på och ibland vet inte mina nära vad som händer. Jag kan få utbrott och gråtattacker utan vidare och ingenting hjälper. Det händer inte ofta nu, men de som fått stå ut med det kan jag bara tacka. Tacka för att de försöker förstå och för att de fortfarande finns för mig. Det betyder allt!
Imorgon ska jag baka pepparkakor med mina syskonbarn. Sådana tillfällen är sådant jag värderar högt och ser till att ta vara på. Moa, Alva, Robin och Hugo betyder så mycket och jag ska göra allt som står i min makt för att de ska få må bra.. Fast det vet jag att mina syskon klarar av hur bra som helst :)
Uppfostran skapar individen, det är jag helt övertygad om. I uppväxten lär man sig grunden för livet. Hur du ska vara mot andra, hur du själv är och vikten av olika saker. En jobbig uppväxt knäcker dig. Du tror att du inte duger, att allt du gör är fel. Sådana saker gör att man blir hämmad och osäker och inte vågar ta för sig. När de som ska älska dig över allt och finnas för dig inte gör det...
Jag hade turen att det fanns andra vuxna runt om mig att prata med och lära mig saker av. Hade jag inte haft det vet jag inte om jag hade suttit här och skrivit denna blogg nu. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna må så bra som jag gör idag. Det har tagit tid, men jag kan nog säga att jag, i alla fall nästan, är klar med mitt förflutna. Sakta har jag byggt upp mitt självförtroende, min tillit till andra och försökt inse att det inte är mig det är fel på. Det är en bit kvar och tills dess så måste jag få prata, prata och prata.
Dock så vet jag att jag inte är en lättsam person. Jag är fruktansvärt svår att förstå sig på och ibland vet inte mina nära vad som händer. Jag kan få utbrott och gråtattacker utan vidare och ingenting hjälper. Det händer inte ofta nu, men de som fått stå ut med det kan jag bara tacka. Tacka för att de försöker förstå och för att de fortfarande finns för mig. Det betyder allt!
Imorgon ska jag baka pepparkakor med mina syskonbarn. Sådana tillfällen är sådant jag värderar högt och ser till att ta vara på. Moa, Alva, Robin och Hugo betyder så mycket och jag ska göra allt som står i min makt för att de ska få må bra.. Fast det vet jag att mina syskon klarar av hur bra som helst :)
Alva
Moa
1 kommentar:
Vad stark du är, gumman! Heja på dig! Jag tycker också att barn är en gåva som man som förälder egentlgen bara har till låns. Ens ansvar är att uppfostra dem till fina medänniskor och älska dem och lära dem att älska!!
Skicka en kommentar