måndag 5 februari 2007

En härlig dag!

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade min blogg men jag skriver så fort jag har ork, förutsatt att det hänt något i mitt liv.
Idag har jag haft en intensiv men härlig dag tillsammans med min systerdotter Moa. (Bilder kommer så småningom)
Jag åkte till Härnösand redan igår och sov över för att kunna vara hos henne från start! Min syster Kicki och hennes man Laurence skulle båda på kurs och dagis var stängt så då kom moster Emmelie till undersättning. Och det var så långt ifrån en uppoffring man kan komma! Jag njuter ju av varje sekund med mina syskonbarn.
Dagen började runt 07.00 då Två och ett halvt-åriga Moa kom in i rummet och skrattade förtjust: "Jag som trodde att mamma skojade när hon sa att du sov med mina leksaker!"
Hur kan man inte kliva upp med en sådan underbar start på morgonen?
Upp och hoppa och fiska ankor, rita och leka lite med nallarna. Mamma och pappa Westerlund/Russel åkte iväg på kurs utan ett ljud från Moa, hon var förtjust över att få busa med mig hela dagen!
Efter min frukost tittade vi på ett par filmer och läste någa böcker. Det bör tilläggas att Moa är en väldigt speciell liten tös. Söt som socker med en stor empati och förståelse. Hennes favoritsysselsättning är att mysa med mitt hår och stryka mig i ansiktet.. (!) Något jag inte har något alls emot.. Det är ju så mysigt med hennes små händer.
Så på bara en halvtimme så vände det från bus och energi till en mycket varm och trött liten flicka. Febern sköt i höjden och hon somnade på en sekund i mina armar. Jag bar upp henne i sängen och hon sov nära tre timmar med bara några få uppvaknande. Första gången hon vaknade grät hon (Enda gråten på hela dagen trots hög feber) så jag gick upp för trappen. Där stod Moa med sin snuttefilt och nalle och var ledsen så jag gick så klart dit och tog upp henne. Det första hon säger är: "Ingen fara Emmelie. Moa är bara lite ledsen. Det går bra! Snart är jag glad igen."
Min lilla ögonsten! En sån duktig och fin tjej.
Resten av dagen var mycket lugn och jag ser så fram emot att få träffa henne, Alva och Robin snart igen.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det är så härligt med syskonbarn. Jag har två stycken. Två underbara tjejer. :) Utan dom vore det tråkigt här i Kramfors ;P

Ha det fint!!

Unknown sa...

Hmm. Emmelie, har du inte missat några detaljer... >_<

Theres sa...

Vad duktig du var som tog hand om ett sjukt barn! Det brukar ju alltid vara lite jobbigare!