Dagen som inte fanns.

Jag vet att jag inte börjar denna blogg särskilt positivt, men det är nu jag känner att jag behöver skriva och dela med mig av mina tankar så de som vill får läsa, andra kan sluta ungefär här :)

Alla har vi sådana här dagar, vissa oftare än andra. Sådana dagar som man kommer göra allt för att glömma men aldrig riktigt lyckas. När sak på sak bara går fel och allt känns hopplöst. Idag hade jag en sån dag, men jag har redan bestämt mig att imorgon när jag vaknar så vaknar jag som en ny människa. Jag orkar inte lägga någon större vikt på vad andra tycker och tänker i saker som bara rör mig eller mig och mina närmaste. I slutändan är det ändå jag som ska ta mina beslut och det är jag som ska må bra.
Efter "alla" dessa år - jag känner faktiskt att jag ligger rätt långt före mina jämnåriga när det gäller erfarenheter - så har jag lärt mig att ta hand om mig själv. Känner jag att jag inte mår bra av något eller att något inte känns rätt så försöker jag se till att göra något åt det innan det är för sent.
Jag är även medveten om att det finns en hel del jag inte kan styra över och det är sådant som fått mig att skriva det här idag.

Glöm inte att när det känns som att det inte kan bli värre, blir det oftast det. Det är då människan testas. Klarar du en sådan dag, klarar du allt!
Glöm inte heller att det alltid går över och det är sådana här dagar som får oss att vara tacksamma över allt bra i livet.

Mitt motto är att ta varje dag som den kommer och ta vara på dem, och nu kan jag nog ärligt säga att jag verkligen står för det. Ni borde göra det ni med!